Sluta auktionera ut äldreomsorgen!

av Bo Dahlner den 20 april, 2012

i Debatt

När mina barn var små så såg vi Emil i Lönneberga på TV. Jag såg ofta avsnitten tillsammans med dem och de tyckte Emils hyss var roliga. Som en bakgrund till berättelsen finns en social verklighet som var intressant att ta del av och begrunda. Vi hade en fattigvårdsförordning från 1847 som reglerade vad som skulle gälla de fattigas och orkeslösas situation. I fattighusen fanns de stackars människorna som inte hade råd med sin egen försörjning.

Under 1900-talet har kampen varit omfattande för att få de rättigheter svenskarna vill ha. Socialförsäkringssystemet byggdes upp och det fördes en strid för bättre arbetsvillkor. 1918 infördes en ny fattigvårdslag och fattigstugorna omvandlades till ålderdomshem. Först då förbjöds så kallad fattigvårdsauktioner där man auktionerade bort föräldralösa eller fattiga barn till lägstbjudande, det vill säga till den som krävde minst pengar för att ta hand om barnet. Barnen sattes ofta i arbete hos den nya familjen.

Reglerna för fattigvården blev dock fortsatt ganska stränga. Det var först 1945 som de som tog emot fattigvård fick fulla medborgerliga rättigheter. Tillsammans byggde 1900-talets generationer ett solidariskt land. Ingen behövde längre gå hungrig. De byggde ett samhälle där alla tillsammans efter bästa förmåga hjälptes åt att finansiera det solidariska samhället.

Idag ser jag med förvåning att många glömt bort vad som gällde tidigare. Var kanske kampen för social trygghet förgäves? Nu är den borgerliga alliansen på god väg att rasera den trygghet som tidigare generationer byggt upp. Förr var det kommunerna som stod för äldreomsorgen, nu ska den säljas ut. Här finns en likhet med dagens situation med den som rådde på 1800-talet. Då auktionerades de fattiga ut till lägstbjudande i fattigvårdsauktioner. Idag auktioneras äldreomsorgen ut till bolag som kräver den lägsta ersättningen från kommunerna.

Detta kallar alliansen för ”valfrihet”.

 Om vi kritiserar denna utveckling så blir vi av den borgliga alliansen kallade För ”reformmotståndare”. Det anses skamligt att vara motståndare till den politik som alliansen bedriver. Jag hävdar att det inte är skamligt att kritisera den politik som alliansen nu bedriver i landstinget och i kommunen.

Vårdcentraler säljs ut till underpriser, vilket jag kallar stöld av gemensam egendom. Ibland har de sålts ut för lägre kostnad än vad husen varit värda!

I kölvattnet av Caremaskandalen har många ifrågasatt utförsäljningen av äldrevården till riskkapitalbolagen. Många har särskilt kritiserat förhållandet att skattepengar på så sätt hamnar i skatteparadis, men det är inte grundfrågan!

Alla privata företag har målet att gå med vinst och att ge ägarna ränta på investerade medel. Detta är förutsättningen för all företagsamhet och det är inget fel i det. I dagarna har man i Sundbyberg överlåtit driften av Ekbackens äldreboende från riskkapitalbolaget Attendo Care till ett annat riskkapitalbolag Humana omsorg. Är det så kommuner ska bedriva sin verksamhet?

Reformera äldreomsorgen!

Jag vill se en äldreomsorg som är värd namnet. Alla har på höstens dagar inte de ekonomiska förutsättningarna för att få ett värdigt slut på livet. Det måste vara samhällets uppgift att bistå dessa människor på bästa sätt. Fattiga och orkeslösa människor ska inte auktioneras ut till det bolag som begär de lägsta ersättningarna av kommunen. I Stockholms stad finns en äldreombudsman som äldre eller anhöriga kan vända sig till för att få vägledning i frågor om stadens äldreomsorg. Det är bra, men jag förespråkar också en funktion där de kontrollerar äldreboenden. Detta behövs vilket skandalerna kring Carema tydligt har visat. Jag anser att socialdemokraterna måste driva linjen att man inte ska driva äldrevårdsomsorgen i vinstsyfte.

 Bo Dahlner

 

[Bli först med att kommentera!]

Lämna en kommentar

Previous post:

Next post: